En liten pojke bestämde sig en dag för att han ville träffa Gud. Han förstod att det måste vara långt att gå för att komma till Gud, så han tänkte att det nog kunde vara bra att ta med en matsäck.
I skafferiet hittade han en påse med bullar som han la ner i sin ryggsäck tillsammans med en flaska hallonsaft. Sedan var han redo att ge sig av.
Ungefär tre kvarter hemifrån fick pojken syn på en park, där han stannade till för att vila lite. Han slog sig ner på en parkbänk bredvid en gammal kvinna, som också hon såg ut att vara i behov av en stunds vila.
Pojken bestämde sig för att äta lite av matsäcken, men när han tog fram saftflaskan kom han att tänka på att den gamla damen kanske också var törstig. Hon log stort mot honom när han erbjöd henne saftflaskan, drack en klunk och lämnade tillbaka flaskan. Hon log ännu bredare när pojken tog fram bullpåsen, och så åt de varsin bulle tillsammans.
Resten av eftermiddagen satt pojken och den gamla damen och tittade på fåglarna, drack lite mer saft, pratade om lite av varje och åt bullar. När det började bli mörkt sa pojken hej då och traskade hemåt igen.
Väl hemma möttes pojken av mamman, som tittade på honom och frågade:”Vad har du gjort i dag? Du ser så ovanligt glad ut!”
”Idag har jag ätit lunch med Gud”, svarade pojken glädjestrålande. ”Och vet du – hon har det vackraste leendet i hela världen!”
Ungefär samtidigt kom den gamla damen hem till sig. I trapphuset möttes hon av en granne, som inte kunde låta bli att fråga: ”Vad har du varit med om idag som fått dig på så glatt humör?”
”Idag har jag ätit lunch med Gud”, svarade den gamla damen lyckligt, ”Och vet du – han är mycket yngre än man skulle kunna tro!”
