Ett brev från en mor.
Mitt kära barn!
Jag skriver detta brev väldigt långsamt, för jag vet att du inte kan läsa så fort. Vi bor inte längre i samma hus som vi gjorde när du lämnade oss.
Din pappa läste i tidningen att de flesta olyckor sker i hemmet så vi flyttade. Tyvärr kan jag inte sända dig den nya adressen, eftersom familjen som bodde här före oss tog med sig husnummer och gatuadress.
Ja, de tyckte det blev smidigast på detta vis, så slapp de byta.
Det nya stället är jättefint! Vi har till och med tvättmaskin! Fast jag vet inte om den är särskilt bra…
Förra veckan la jag i ett lass, tryckte på ”flush” och det spolade och skvätte över kanten och jag har inte sett kläderna sen dess.
Vädret här är inte heller så pjåkigt. Det regnade bara två gånger förra veckan. Ena gången regnade det i tre dar och andra gången i fyra.
Du bad mig skicka din jacka.
Morbror Jonathan sa att frakten skulle bli dyr, eftersom jackan var så tung. Han rekommenderade mig att klippa bort knapparna och visst blev jackan lättare.
Jag la knapparna i fickorna.
Vi fick ännu en räkning från begravningsbyrån. De sa att om vi inte betalar mormors gravplats snart så gräver de upp henne.
Häromdagen låste din bror in nycklarna i sin bil. Vi var riktigt oroliga för det tog honom två timmar att få ut mig och kusin Greta.
Din syster Jonna fick barn i morse! Vi vet ännu inte vilket kön det blev, så jag kan inte säg om du är moster eller morbror.
Om det är en tös ska din syster döpa henne efter mig, Mamma.
Jag har sorgliga nyheter angående din farbror Kristian.
Han drunknade.
Vi fann honom i whiskeytunnan i källaren härom kvällen.
Vi vet inte hur många dagar han hade legat där.
Vi lät kremera honom hemma på gården och han brann likt en fackla i tre dagar.
Jag har inte så mycket mer att berätta.
Inget speciellt har hänt.
P.S. Jag tänkte skicka några slantar, men kuvertet var redan igenklistrat.
