Översten vid regementet i Boden kallade till sig den unge löjtnanten.
Översten:
– Ni var ute med min dotter i går kväll.
Löjtnanten:
– Svar Ja Öveste.
Översten:
– Ni följde henne hem.
Löjtnanten:
– Det stämmer Överste.
Översten:
– Ni pinkade i snön utanför vårt hus.
Löjtnanten:
– … ähum … det stämmer också. Trängande naturbehov, Överste.
Översten:
– Ni pinkade ett mönster…
Löjtnanten:
– …ähum, det gjorde jag nog, lite dumt gjort, ungdomligt oförstånd Överste.
Översten:
– Ni pinkade hennes namn …
Löjtnanten: Det var dumt gjort, jag ber om ursäkt Överste.
Översten:
– Det skulle jag kunna ursäkta, men INTE att det var HENNES HANDSTIL…
